2012-09-28

SONG OF A KIND 4



Coloring beside b/w is by YouTube Also the moving camera is by YouTube

2012-09-27

...Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet...



"...Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet...""...Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet...""...Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet...""...Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet...""...Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet..."




ONLY THREE STRINGS LEFT THURSDAY 12 09 27

SEVEN or eight YEAR OLD SCREAM

COMPASSION DAMMIT THE 2012 TAKE




COMPASSION DAMMIT

are you bombarded by
nameless pain and struggle
are you in conflict
eating the same thing
every day labeled as
freedom or truth

im just like you

but i know but im sure
theres only one way
to really solve conflict
yes SOLVE
not only win it or lose it
no one ever win anyway
its an illusion

im just like you

love and compassion
thats how ugly it gets
thats the only way
we have left
the only way we ever had

im just like you

life is real
its wonderous
this time is the best time
there ever was
compassion is no joke

im just like you

compassion is the future
thats how ugly it gets
im talking to YOU

im just like you

compassion
compassion dammit 

compassion dammit 
im talking to YOU

(c)2007-2012jimbjörklund

2012-09-19

WONDER WORLD

WISE GUYS AND DOLLS idiotjims MUSIC


WISE GUYS AND DOLLS idiotjims MUSIC by jimblund

TED GLOBAL 2012 - PLAY LIST 23 VIDEOS




TEDGlobal 2012 -- followed by a jawdropping solo from the master of percussive guitar, 

Preston Reed. And watch these two guitarists take on a very spur-of-the-moment improv.


TEDTalks is a daily video podcast of the best talks and performances from the TED 

Conference, where the world's leading thinkers and doers give the talk of their lives in 18 

minutes. Featured speakers have included Al Gore on climate change, Philippe Starck on 

design, Jill Bolte Taylor on observing her own stroke, Nicholas Negroponte on One Laptop 

per Child, Jane Goodall on chimpanzees, Bill Gates on malaria and mosquitoes, Pattie Maes 

on the "Sixth Sense" wearable tech, and "Lost" producer JJ Abrams on the allure of 

mystery. TED stands for Technology, Entertainment, Design, and TEDTalks cover these 

topics as well as science, business, development and the arts. 

2012-09-11

Internal Dread - Don't kill the fly - Tom ”Internal Dread” Hofwander är död, bara 58 år gammal


Tom Hofwander jobbade på en kvartersgård i förorten Husby där jag växte upp kring 1975-78 (?) och vi var jättebra kompisar. Jag ser nu att han bara var nio år äldre än mig men jag såg upp till honom-kanske lite för mycket-Han berättade om Indien och tog dit sin sitar så jag fick prova..Men så skulle han sluta på '5an' som gården hette och det var lite sorgligt...Vi spelade lite billjard på 5ans superskruttiga bord och snackade, så det hela avlöpte väl...Genom åren hörde jag lite Calcutta Transfer..De kom och lirade på Husbygården - den reguljara fritidsgården och på musikfester vi knökade ihop...Har inte tänkt på honom på åratal men fattar idag att jag verkligen gillade en killen djupt...Han var vis nog att möta oss spretiga kidz med skratt och mild knasighet som vi bara gapade åt...Läste den tråkiga nyheten på morgonen och det klickade till lite i roten Tom Hofwander...Tom Hofwander...klick klick så förstod jag vem det var...Han kallades bla för Mariamäki back in the day men alla visste att han hette Tom och Hofwander föll på plats då jag såg en bild....Då var där inget skägg men däremot långt hår (alla vi kidz hade långt hår) 

Att han skulle trilla ur världen så här är jättesorgligt....Men så är livet...Dont kill the fly...

Show respect to every insect- Ni kanske var gamla vänner - Show respect in every aspect

Dont kill the fly... Jim Björklund 120912




Skrivet av Erik T  på  http://svereggae.se/

På förmiddagen nåddes vi av det ofattbara beskedet. Tom ”Internal Dread” Hofwander är 
död, bara 58 år gammal. Han omkom i en trafikolycka natten till i måndags. Det är så svårt 
att skriva dessa ord då Tom var en musikalisk förebild för mig, han blev en god kontakt när 
jag drog igång mitt reggaeskrivande och det utvecklades till en god relation, bättre än jag 
någonsin kunde tänka mig.
Mina första kontakter med Tom var som era; som lyssnare till hans mixningar live på 
spelningar. Längst bak stod han och skötte ljudet åt artister som Kultiration, Papa Dee, 
Liondub, Salem al Fakir och Veronica Maggio. Ja, listan kan göras hur lång som helst. Men 
det var när han stod på scen som jag först träffade honom. Då var jag en av få som stod i 
tältet och såg honom spela gitarr och sjunga på Uppsala Reggae Festival 2009. Det var en 
av de där konserterna som man önskar att fler hade hört, men vi var inte särskilt många 
vid den lilla scenen. Efteråt vågade jag mig fram och ropade på honom bakom scen. Det 
märktes att han inte var van vid den typen av kontakt, men jag ville prompt ha en idolbild 
på mig och Internal Dread, efter att han levererat en ovanligt politisk spelning i det ibland 
snälla svenska reggaelandskapet.

Några månader efter det första mötet började vi mejlväxla. Då hade jag gått från att vara 
en vanlig konsertbesökare till att bli någon slags skribent. Han var den första på svenska 
reggaescenen som blev en god kontakt. Som ansvarig för Rubadub Records hördes vi av 
regelbundet, ibland flera gånger i månaden, för att kolla hur det gick med hans egna 
inspelningar som artist, och hur det gick för de andra artisterna i Rubadub-stallet. Förstås 
sågs vi på spelningar men eftersom vi båda i någon mån jobbade så hann vi aldrig sitta ner 
och prata.

Nej, den goda relationen etablerade vi istället via mejl. Och hur god relationen blev och 
vilken fin människa Tom Hofwander var gick det upp för mig först i samband med att jag 
själv fick en kreativ och personlig kris för ett år sedan. Då erbjöd han sig att vi skulle 
träffas, ta en fika och prata. Eftersom det fanns andra i min närhet som hjälpte mig, så 
tackade jag vänligt nej. Men värmen jag kände i hans sätt att ta sig an mig, en vanlig kille 
som han egentligen inte kände särskilt väl, fick mig att än mer se hans storhet. Den värmen
 är det jag bär med mig, det minnet kommer jag alltid ha med mig, tillsammans med 
minnena av mannen längst bak i lokalen med öronen på spets, för att få till det perfekta 
och egna ljudet. Och så hans egen musik. Det var Tom Hofwander och Internal Dread för 
mig.

Nu kommer vi aldrig mer höras av, och det gör mig så ont. När vi sågs senast för elva 
dagar sen på Rebel Music Festival i Enköping hejade vi återigen som hastigast på varandra. 
Han hann fråga ”hur är det?” men mitt svar hörde han aldrig, och jag hann aldrig fråga hur det var med honom.
Tom ”Internal Dread” Hofwander, mannen som betytt så oerhört mycket för svensk reggae 
kommer aldrig mer dubba till det. 

Vila i frid.